Fan allt har gått så bra med viktnedgången för både mig och T men helt plötsligt kommer jag till den biten som att jag känner som jag skulle kunna äta konstant och lite till hela tiden. Men jag har fortfarande inte ätit illa för det absoluy inte men jag är fan aldrig nöjd?! Ätstörning på högsta nivå! usch.... Det måste vara för att det är "tråkigasteveckanimånaden" som snart drar igång! :/ Godis fortfarande enbart lördagar och skräpmat hrla goa dagen, men även fast man får så orkar man inte ändå, det är ju bra så tycker ju att jag sköter mig exemplarisk och följer allt. När jag lägger om kosten så mycket som vi gjort kan inte jag börja träna på en gång för jag dimper så i blodsockret men nu börjar suget komma tillbaka och jag ska ta och starta igång igen. Nu när båda barna ska till dagis och skolan blir det även morgon promenad med vagnen dom dagar vädret tillåter ;)Känner att det kanske tar fart nu när jag börjar få motivationen tillbaka?