Jävla skit!
Imorse vaknade alla och var på ett toppen humör och ingen protest eller hysteriska utbrott eller änns gnäll, utan alla gjorde det dom skulle och vi var i tid! Packade in alla juveler i bilen och gav oss iväg till skolan, där vi märker att Olivia har glömt sin väska och hon vill med hem och hämta den igen och det hade vi tid med eftersom ingenting strula imorse och vi släpper av Alva på fritids och åker hemmåt och kommer till korsningen ovanför Bråtenskolan där är det väjningsplikt och jag stannar för JAG VET att det åker dårar där och tittar över om det kommer någon bil, kommer ingen, utan det står endast en bil mittemot oss och jag börjar rulla ut och fortsätter spejja efter bilar och ska "bara" rakt över och helt plötsligt är det någon som kör in i passagerardörren och glider efter sidan och buttar över oss in i den bilen som stått mittemot oss! Här kan jag säga att jag har aldrig varit med om "dödavinkeln" men nu har jag för jag såg inte den här bilen nånstans, vart kom han ifrån lixom? Jag bara vänder mig om och frågar Olivia hur det gått om Kian mår bra och allt är oki och jag vågar knappt gå ur bilen för ville inte se vad som verkligen precis hände. !!
Hemskt hemskt hemskt, chockad till tusen men ändå väldigt lugn och kännt mig lugn hela tiden faktiskt och barna va inge skadade så försökte få kontakt med dom andra och dom var nog lite mer skärrade. Det var en hemsk bild med alla bilar och en hopplöshet sköljde över mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till! Ringde T och han kom, polisen blev inkallad och dom kom, vår bil var helt skrot går inte att rädda så bärgaren fick komma och ta den vidare till Bilskadecentret! Suck o fy fan!
Det här är bara ena sidan som bilen åkte in i oss, sen är det mer på andra sidan som jag inte tog något kort på än.
Alla barna är bra o jag är med bra, men fick ordenation att åka till akuten för att bli undersökta så att allt går rätt till!
Nu sitter bara jag kvar för att jag hade ömhet på kotorna så det ska tydligen röntgas och jag som bara vill åka o jobba och bara vara, varför ska alla motgångar bara komma och ge mig en käftsmäll hela tiden? Jag vet faktiskt inte vad mycket man ska palla med alltså.... 🙈😢
Det positiva är att mina älskade barn är utan fara och jag skulle inte kunna leva om det hände dom nått!💕