Söndag
När jag får en såndär förbannad känsla i hela kroppen så är det bästa att skriva av sig.
Jag är så besviken på vissa av vissa olika anledningar! Bara för att man inte vill förstå eller orkar bry sig så behöver man inte bli en jävla *********** för det. Jag är inte dum i huvet och även jag har stora känslor !
Man gör olika val i livet och jag är glad att jag har sorterat och gör mig förståd eller ger allt jag vill till dom som faktiskt ger lik mycket tillbaka. Jag har alltid gett för mycket till alla jag älskar men när man backar så ser man vilka man får hjälp av och det betyder inte att man ska tycka synd om mig utan bara att finnas där och få känna sig trygg är så skönt.
En som jag verkligen fått ett underbart stöd av och hittat tillbaka till är Sandra ❤ Våra djupa dalar och toppar har varit många, men ändå så har vi rett ut det och funnit vår starka vänskap igen. Skratta-gråta och bli arga tillsammans och framförallt diskutera saker fram och tillbaka har varit oerhört skönt. Bara ett spontant bry sig om mess är nått som kan komma från just henne och jag blir varm och tacksam ❤
Eftersom en familj som jag vuxit upp i inte finns längre så är jag väldigt rädd om dom fina vänner jag har, men jag skulle aldrig tvinga någon att umgås med mig. Jag kan bli ledsen och jag gör alltid en "tupp av en fjäder" av olika missförstånd eller händelser men det här sved ordentligt men jag håller käften, för det har jag lärt mig nu. Allt jag tänker får inte komma ut ur munnen och det är svårt för jag har alltid varit klumpig med ord men alltid varit ärlig. !
Jag pratade även med min mamma häromdagen, vi har inte jätte nära kontakt utan mer pratar om hur vi mår och vad vi gör osv. Men vi pratade just om min psykiska ohälsa, det visade sig att vi har väldigt mycket från min mammas sida just den psykiska ohälsan och jag har med fått reda på att man kan drabbas med större säkerhet via ärftlighet! Men jag trodde ju såklart inte att jag skulle drabbas men här är jag ! Allt tar tid och jag hatar att det tar tid !
Min kurator tycker att vi kommit långt, men jag tycker det inte händer nått. . . . Tillslut är det min tur jag längtar redan !
Tänk ett steg till om det verkligen är värt att inte ge sig tid eller omtanke till den man bryr sig om mest - tänk om du skulle råka ut för nånting själv och behöver den omtanken eller närheten av någon.
Man måste ta vara på varandra. Jag har börjat inse det nu. Jag har börjat förstå vad som är värt och inte ... helt enkelt vad som menas med det. !👊